jag har kännt samma sak i två år nu, saknad, saknad, saknad.
Jag önskar att det bara var en dröm och allt var som vanligt.
Vissa önskningar går inte i uppfyllelse. Så är det bara.

Finns inget att göra åt det, jag vill inte gömma undan det bakom ryggen.
Men jag vill inte tänka på det heller. Vilket jag gör varje dag.
En dag ska jag få se dig igen.
Dansa på dom rosa molnen!